Det enda möjliga "försvar" för ett evigt straff jag kan se, är att om man själv varit likgiltig för andra människors lidande och inte brytt sig om att de under sin livstid inte kunnat se någon ände på sitt lidande i denna världen - ja, då har man så att säga "förtjänat" att få uppleva detsamma - att inte se någon ände på sitt lidande. Jag vet inte om det håller, men det var hur som helst en tanke jag fick.
Samtidigt kommer jag inte ifrån att det borde vara en viss skillnad på en människas jordiska livstid, som kanske sträcker sig upp till ca 80-100 år, och den tid som utgörs av "evigheters evighet". Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar