Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2008-06-23

Jag har rätt

Följande är en text jag fick (kopiera) av en kvinna jag träffade under min tid på ett behandlingshem. Jag vet inte vem som skrivit den, men den borde vara skriven av någon som har erfarenhet av alkoholberoende/-missbruk eller andra slags destruktiva livsmönster, hos sig själv eller någon annan. En text för de som, liksom jag, har svårt att bejaka sig själva och känna att de duger som de är.

***

"Mina personliga rättigheter

Jag har rätt till allt det goda som jag längtat efter under alla år och som jag aldrig fått.

Jag har rätt till glädje i livet, just nu, inte bara en kort upplevelse av eufori utan en stabil, substansiell (sic!) glädje.

Jag har rätt att koppla av och ha roligt på ett nyktert och icke destruktivt sätt.

Jag har rätt att ta hjälp av människor, använda situationer och platser för att uppnå ett gott liv.

Jag har rätt att säga nej när jag känner osäkerhet inför någonting eller när jag inte är redo för det.

Jag har rätt att vägra delta i föräldrars, syskons eller andras destruktiva beteende.

Jag har rätt att ta kalkylerade risker för att experimentera med nya strategier.

Jag har rätt att ändra min sinnesstämning, min strategi och mina planer.

Jag har rätt att röra till saker, göra misstag, strunta i saker, bli besviken på mig själv och att inte räcka till.

Jag har rätt att lämna människor (inklusive anhöriga, alkoholister eller ej) som medvetet eller omedvetet trycker ner mig, får mig att känna skuld, manipulerar eller förödmjukar mig.

Jag har rätt att sätta punkt för ett samtal med människor som får mig på dåligt humör eller som förödmjukar mig.

Jag har rätt till alla mina känslor.

Jag har rätt att lita på mina känslor, min bedömningsförmåga, mina idéer och på min intuition.

Jag har rätt att utveckla mig till en hel person känslomässigt, mentalt, fysiskt och psykologiskt.

Jag har rätt att uttrycka alla mina känslor på ett icke destruktivt sätt när jag känner mig säker.

Jag har rätt till så mycket tid som jag behöver för att experimentera med ny information, nya idéer och för att göra förändringar i mitt liv.

Jag har rätt att av det mina föräldrar sagt till mig behålla det acceptabla och välja bort det oacceptabla.

Jag har rätt till mental hälsa och ett sunt liv, vilket helt eller delvis avviker från mina föräldrars livsfilosofi.

Jag har rätt att skapa mig en egen plats i tillvaron.

Jag har rätt att följa ovanstående förklaring, att leva mitt eget liv på det sätt jag vill och inte vänta på att mina anhöriga (alkoholister eller ej) skall bli friska, lyckliga, att de söker hjälp eller erkänner sina problem."

2008-06-22

Fruktan Regerar Alliansregeringen - eller?

Man släcker inte eld med bensin,
man stoppar inte våldets spiral med mer våld och
man försvarar inte individers personliga integritet genom att kränka den.


Jag uppfattar FRA-lagen som en krigsförklaring från statens sida gentemot oss enskilda medborgare, mot yttrandefriheten och demokratin. Statens intressen går nu alltså helt före medborgarnas/individernas uppenbarligen, även med borgerliga partier i regeringen. De borgerliga partier som annars brukar tala högst om liberalism, individens frihet och att staten inte ska blanda sig i människors liv mer än absolut nödvändigt.

Jag har många tankar om detta, men vet inte riktigt var jag ska börja. Jag tror att det är dags att säga ifrån och göra motstånd mot denna utveckling hur som helst. Enda sättet att bevara friheten är förmodligen att utöva den, vilket kan börja med att man säger vad man tycker - det är väl för övrigt en av demokratins grundförutsättningar, att man redovisar sin uppfattning öppet? Alltså att man inte låter sig skrämmas till tystnad. Med genomdrivandet av FRA-lagen har jag fått nog av statens och andras övergrepp genom olika former av övervakning - och av min egen tystnad. Vi har som individer faktiskt rätt till ett privatliv, det står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1948 av FN:s säkerhetsråd och har som också har godkänts av den svenska regeringen:

"Artikel 12

Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp."

Borde inte regeringen leva upp till de regler man själv godkänt? FRA-lagen innebär godtyckliga ingrepp i den enskildes privatliv enligt min mening, eftersom man inte ens behöver vara misstänkt för något brott för att bli avlyssnad/övervakad. Staten har numera alltså mer eller mindre obegränsat tillträde till mycket av våra personliga telefon- och telefaxsamtal, vår e-post och våra surfvanor på nätet. Var går egentligen gränserna för det "yttre hot" regeringen och riksdagen vill försvara sig/oss mot? Utanför Sveriges territorium, som man låter påskina? Eller är det utanför Alliansregeringens och riksdagens gränser, att man i själva verket vill försvara sig mot oss medborgare? Eller går gränserna helt enkelt utanför FRA?

Vad är nästa steg? Antagligen att staten skall få obegränsat tillträde till allas våra kroppar och våra gener/vårt DNA, eftersom vi alla nu verkar betraktas som misstänkta och/eller brottslingar. Först kommer det att motiveras med att det skulle hjälpa brottsbekämpningen att få ha tillgång till de icke funktionella DNA-sekvenser man nu använder sig av, men självklart kommer man att även vilja kartlägga våra funktionella gener, för att se vilka egenskaper och sjukdomar vi kan tänkas ha. Och det dröjer väl inte länge innan staten vill att vi ska "märkas" med ett mikrochips under huden eller någon annan teknik , GPS-övervakade dygnet runt, kameraövervakade likaså (mycket misshandel sker ju i hemmet så varför inte montera in kameror även där i förebyggande syfte?). Så småningom kommer väl teknik att rent fysiskt styra oss genom någon form av hjärnimplantat, allt för överhetens/statens/maktens bästa - naturligtvis i frihetens och demokratins namn...

Jag har inte gjort något för att förtjäna att vara övervakad av staten på det sätt som nu blivit möjligt genom FRA-lagen. Jag har inget brottsligt förflutet och jag har inte för avsikt att begå några brott (mot rättfärdiga lagar) i framtiden heller. Jag är upprörd, förbannad och kränkt över att utsättas för detta. Jag är rädd för vart denna utveckling kan ta oss. Jag tar personligen hellre risken att utsättas för ett terrordåd än att ha staten över mig som en hök på det här inträngande viset. FRA-lagen är terror i sig.

Genom att kränka en hel befolkning riskerar regeringen, riksdagen och FRA att få denna befolkning emot sig. Till det "yttre hot" (man sade att) man tänkte sig att försvara befolkningen emot, läggs måhända ett "inre hot" från befolkningen i sig. Och då krävs naturligtvis lagstiftning (mest för syns skull kanske?) för att få avlyssna all trafik som överhuvudtaget går att avlyssna, samköra register etc etc.

Är detta en dystopi som aldrig kommer att bli verklighet? Är jag orealistiskt pessimistisk och svartmålande? Ska vi alls inte ha någon signalspaning? Behövs inte det? Är jag inte helt enkelt otroligt naiv?

Jag tror bara inte på att man får ut det bästa av människor genom att kränka och misstänkliggöra dem. Jag tror tvärtom det kan bli ett slags självuppfyllande profetia att folk kommer att angripa om man fruktar att de skall angripa. Utan ett folkligt motstånd mot den här utvecklingen, där vi som medborgare kräver respekt för oss själva och vår rätt till ett privatliv, ser inte jag några krafter som kommer att stoppa den i alla fall.

***

En bok att rekommendera i sammanhanget är "Den nödvändiga olydnaden" av Maria Modig, Natur och Kulturs förlag, först utkommen 1984 (!).

***

Per Herngren skriver också (ur ett ickevåldsligt perspektiv) bland annat om övervakning på sin blogg. Kanske har han en bättre överblick och är mer konstruktiv än jag, bedöm själv:

http://perherngren.blogspot.com/2008/06/hur-du-saboterar-vervakning-p-internet.html

***

Var är förresten kyrkan i den här debatten? Jag har inte hört mycket av dem och jag tycker de borde stå på den svagare partens, den enskilda individens, sida.

***

Jag hoppas kunna återkomma till detta ämne, det är komplext.

2008-06-16

Hur rik är du?

Kolla här hur rik du är (vad gäller pengar):

http://www.globalrichlist.com/

(Tillagt under "Länkförslag" till höger).

Valutaomvandlare hittar du på:

http://www.valuta.se/

2008-06-15

Angående AA och tolvstegsbehandling...

Hej,

Har lagt till några ytterligare länkar om kritik av tolvstegsrörelsen och ändrat de flesta länkrubrikerna.

Skrev också ett inlägg i natt, i den "publika gästboken" på http://www.sektellerbotemedel.se/motesplats-debatt.asp

Inlägget berör främst en del negativa erfarenheter jag gjort i tolvstegsbehandling.

2008-06-12

Övervakning och hot, gör det oss fria?

Hej igen,

Har haft många tankar om vad jag skulle kunna (och vilja) skriva om här, men de senaste veckorna har jag inte kommit till skott, förrän nu då.

Statens, olika myndigheters och företags allt mer detaljerade och integrerade övervakning av oss enskilda medborgare är något jag känner starkt obehag inför och som jag skulle vilja skriva och fundera mer på (och motverka). Pär Ström, "Integritetsomudsman", skriver på tankesmedjan Den Nya Välfärdens hemsida (http://www.dnv.se/) om dessa frågor, men det finns säkert fler. Nu på tisdag röstar ju riksdagen om att FRA skall få utökade möjligheter att massövervaka oss medborgare "som skydd mot yttre hot" heter det. Det är alltid för "min säkerhet" som jag skall övervakas - och vem vill inte känns sig trygg och säker?

Problemet är att jag huvudsakligen känner mig provocerad och otrygg, t ex av att bli kameraövervakad i varenda liten butik, stora varuhus, bussar, bilar och tåg. Vad används filmerna/bilderna till? När jag rör mig på stan, träffar någon jag känner i en affär, läser en bok på tåget, petar mig i näsan, avslöjar det saker om mig som ingen överhet har med att göra. Hur kan det komma att användas mot mig (eller den jag t ex pratar med)? Blir det till underhållning på TV en vacker dag, som i "Cops" på TV6, där underklassens brottslingar jagas av den amerikanska polisen, moralens väktare och statens försvarare? I detta program visar man helt ogenerat upp huvudsakligen fattiga, utsatta och utstötta människor i deras misär, utan att dölja deras ansikten, i en situation man minst av allt vill bli förknippad med - att haffas av som en billig tjuv, våldsman eller missbrukare av polisen. Vad är nyttan med att visa upp detta för allmänheten? Är det för att skrämmas - "du kan också hamna i TV i detta förnedrande sammanhang, om du är olydig..."? Vilket effektivt påtryckningsmedel är inte detta för överheten? Människan är ju en social varelse med en medvetenhet om att hon som individ, utan gruppen, i allmänhet är chanslös. Det är en överlevnadsmekanism man spelar på här, tror jag, riktad främst till de ännu "skötsamma". För de som utsätts är det bara ytterligare en kränkning, tänker jag. När får vi en lika inträngande och osminkad redogörelse för överklassens brottslingar, de som får sina förmögenheter från t ex ekonomisk brottslighet, vapenförsäljning och miljöskadande verksamhet? Det dröjer kanske?

***

Jag har också tagit upp min konversation med Markus Holgersson igen och skrev en kommentar på ett av hans inlägg, som jag även vill dela med mig av här. Detta är min kommentar (oredigerad):

(http://ratzon.wordpress.com/2008/05/13/anmarkningsvart-och
-alvarligt/#comment-396).

"John N sa,

juni 12, 2008 @ 5:39 pm

I kommentar nummer 32 i denna tråd skriver du, Markus Holgersson, bland annat följande:

“Du är självfallet fri att välja om du vill följa Guds bud eller inte men om du inte följer dem så kommer du inte förbli i Jesus kärlek, inte förbli i hans glädje och du kommer inte vara hans vän. (Joh 15) Om du inte är Jesus vän kommer du inte in i himlen när du dör utan går evigt förlorad. Valet är ditt”…

Är detta en juste argumentationsteknik? Tänk om jag sade till dig Markus:

“Du är självfallet fri att välja, men om du inte blir ateist, socialist och homosexuell, kommer du att plågas i evigheters evighet efter att du har dött från ditt jordiska liv istället för att bara somna in och upphöra att existera som vi religionsförnekare, förnufts- och evolutionstroende. Valet är ditt…”

Hur skulle det kännas? Skulle du inte känna dig “lite hotad” om någon påstod något sådant? Vilket sorts val ger man människor med en sådan argumentationsteknik? Känns det lockande att bli ateist, socialist och homosexuell?

Skall man alltså bli kristen för att man känner sig hotad och rädd, skrämd av auktoritära förespråkare för (en viss sorts) kristendom(-stolkning)? Är inte kristendomen, mer än andra kanske, en kärlekens religion? Svaret kanske finns i bibeln, i 1 Joh 4:18:

“Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet”.

Om nu Gud älskar oss och sålunda inte är rädd för oss, skulle han då inte vilja att vi älskade honom med samma typ av fri, förtroendefull kärlek? “Kärleken är ett barn av friheten” lär det ju heta i en fransk sång. Kan man hota fram denna frihet?"