Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2009-03-26

Fattigbloggen

Har lämnat följande kommentar på Fattigbloggen, Jessica Ritzéns blogg på Aftonbladet Blogg, under inlägget Tack Ronnie, nu höjs elgränsen!. Hon testar där under en månad på hur det är att leva på den inkomst (enligt riksnormen), som man har rätt till som socialbidragstagare. Kanske publiceras den där också så småningom:


"Hej Jessica och ni andra!

Bra att du/ni hjälpt Stockholms socialbidragstagare till en ökad tilldelning av el. För dem har ju denna blogg fört något konkret positivt med sig, vilket är bra. Att det synliggörs att det finns människor i Sverige som har det tämligen knapert, eller är fattiga, tycker jag också är bra.

Du slipper dock flera saker som de/vi får leva med; att kanske aldrig kunna förbättra sitt ekonomiska läge (om man t ex inte kan arbeta på grund av sjukdom) och att snarast betraktas som "icke-människor" eller rentav som "tärande", som Assar Lindbäck så fint uttryckte det. Du får en massa uppmärksamhet, medan den genomsnittlige socialbidrastagaren etc nog känner sig rätt bortglömd.

Jag har det själv ingalunda sämst, eller ens dåligt, men i ett samhälle som vårt handlar ett bra liv trots allt mer än om att bara ha pengar till mat för dagen, tycker jag. Det handlar också om att ha råd med att utveckla sina intressen, ta del av kulturlivet, kunna se sig om lite i världen och få ha en känsla av att man har ett värde. Därför tycker jag att socialbidragsnormen borde bli generösare tilltagen, liksom övriga ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet.

En hundralapp betyder mycket mer när man befinner sig på marginalen, än när man inte behöver vända på slantarna. En ganska måttlig höjning skulle betyda mycket för många människor, så det kanske inte behöver bli så dyrt? All fattigdom är faktiskt inte självförvållad.

Kanske handlar det om att jämna ut kraven och belöningarna lite? På något sätt borde vi organisera samhället så att alla fick en chans att bidra, även om man inte är högeffektiv eller har de bästa förutsättningarna. Att bara kastas ut i ett passivt bidragsförsörjt liv, där ingen räknar med en, är inte bra för någon. Och kraven på våra olika chefer borde sänkas och deras "tunga ansvar" fördelas på flera personer - liksom kanske deras ersättningar och bonusar... Det handlar inte bara om att "arbete ska löna sig", man måste också ges möjligheten att arbeta utifrån de förutsättningar man har."