Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2012-05-14

Att vilja vara frisör och inte visa sitt hår...

Undertecknad vill kommentera denna artikel, Detta har hänt, som skrivits av Vicky Sjöberg, en frisör som driver en skönhetsstudio och som har känt sig nödsakad att ingå förlikning (till en kostnad av 27500 kr och en "ursäkt") med Rayan Abdel Rahman, en nu 18-årig slöjbeklädd kvinna, i en civilrättslig process, eftersom hon inte velat ha henne som praktikant på sin arbetsplats på grund av hennes slöja.

Jag frågar mig: Om någon önskar arbeta med att klippa håret på andra människor, är väl det minsta man kan begära att vederbörande själv är beredd att visa vad han eller hon har gjort med sitt eget hår? Som en slags förtroendeskapande åtgärd, så att säga...

Och om man önskar arbeta med att klippa håret på andra människor, som uppenbarligen inte har för avsikt att dölja sitt hår sedan, bidrar man då ändå inte till det "moraliska förfall" man själv vill distansera sig från, genom att bära slöja? Borde inte religionen islam även vara emot även sådant "underlättande" av "omoral", och följaktligen avråda sina utövare att ta del av sådana arbeten? Eller kan man göra så, för att man i hemlighet ser ner på de man skulle klippa? Jag vet inte.

Jag kan mycket väl förstå att man inte vill få in ett sådant, visserligen outtalat men ändock tydligt ifrågasättande av kunden och hans/hennes val att visa sitt hår, i sin affärsverksamhet som frisör, genom att ha praktikanter eller anställda som av religiösa eller ideologiska skäl själva döljer sitt hår. Det är lite som att någon som serverar på en veganrestaurang, skulle envisas med att bära kläder med reklam för "Nisses kött- och chark", eller med slogans som "Ät lamm - för biologisk mångfald och öppna landskap" eller "Du blir intelligent av att äta fisk". Vilka "vibbar" skulle det ge kunderna på en sådan vegansk restaurang?

Och kan man som presumtiv praktikant eller anställd på en sådan restaurang inte själv förstå att det vore olämpligt att bära sådan kläder? Eller om det nu är så viktigt att man kan bära dessa kläder, rentav dra slutsatsen att man kanske ska söka sig till en annan restaurang, där de redan har en positiv inställning till kött? Om nu syftet inte just är att provocera och störa den aktuella verksamheten?

*

Undertecknad hade för ett antal år sedan förmånen att få turista i ett huvudsakligen muslimskt land. Vid besök i moskéer där, ombads vi ta på oss skylande klädsel (som de tillhandahöll), eftersom vi hade t-shirts/kortärmade skjortor och därmed bara armar (och kanske shorts och därmed bara ben - jag minns inte exakt). Självklart anpassade vi oss efter detta lands och dessa moskéers traditioner och använde de tygstycken vi fick för att skyla oss - vi "tog seden dit vi kom", som man säger. Vad är det som gör det så svårt för vissa att anamma något av den inställningen, gentemot oss västerlänningar och icke-muslimer?

Hur fungerar det idag i Sverige? Om jag besöker en moské i Sverige och ombeds att ta av mig skorna och dölja armar och ben - ska jag känna mig diskriminerad då? Min egen religion/frånvaro av religion förbjuder mig ju inte att gå i skor, shorts och t-shirt? Skulle jag ha några utsikter att få skadestånd, genom en anmälan till DO, om jag blev utkörd från en moské på grund av min klädsel? Eller om jag vill praktisera eller arbeta i någon butik som säljer Halal-kött eller liknande? Vilket stöd skulle DO ge mig om affärsinnehavaren kräver av mig att jag ska anpassa min klädsel till islamska värderingar, eller att jag inte bär religiösa symboler för någon annan religion?

(Fast i just det här ovan beskrivna fallet lade ju faktiskt både DO och polisen ner sina ärenden, glädjande nog, även om kvinnan i fråga som sagt drev det vidare i en civilrättslig process.)

*

Blir det inte lite larvigt? Går man in på den aktuella skönhetsstudions hemsida, där man möts av bilder på en tämligen lättklädd kvinna, kan man då inte som ung slöjbärande muslimskt kvinna självmant dra den slutsatsen att det här kanske inte är den arbetsplats som passar mig bäst, eller där jag själv passar in så bra? Att vederbörande ändå söker tvinga sig in på denna arbetsplats, för att sedan hävda att hon blivit diskriminerad i alla tillgängliga instanser, börjar inte det snarast likna en sak man gör för egen vinning, eller kanske rentav en religiöst-politiskt motiverad kampanj för att öka islams synlighet och inflytande i samhället, mer än något annat? Jag menar, jag kan garantera att alla kvinnor som bär niqab eller burka kommer att kunna känna sig "diskriminerade", om de nekas jobb på någon nattklubb, där servitriserna förväntas vara sparsamt klädda, eller om de söker jobb som strippa på någon strippklubb... Men visst, kör på bara...

2012-02-09

För kännedom, Maria Sveland...

...med anledning av din artikel "Hatet som gör mig politiskt deprimerad", i DN den 8 februari 2012:

Undertecknad, som stöder både Pelle Billing och Pär Ström, främst genom mitt deltagande i diskussionen på deras bloggar och genom enstaka egna blogginlägg, definierar mig inte som "höger", har aldrig gjort det och kommer antagligen aldrig att göra det heller. Den tänkare och författare som jag tycker allra bäst om och som har påverkat mig allra mest, när det gäller min syn på människan och samhället, är Erich Fromm (1900-1980). Fromm var en tysk-amerikansk judisk socialpsykolog, vars tankegods vilar tungt både på Karl Marx författarskap och på Freuds psykoanalytiska teorier, även om han också hämtade inspiration från många andra håll, bland annat från kristendomen och zenbuddismen. Somliga räknar nog in Fromm bland "kulturmarxisterna", skulle jag tro.

Erich Fromm argumenterade i vilket fall stenhårt mot totalitära rörelser av alla slag (även mot Sovjetkommunismen), och skrev bland annat klassikern "Flykten från friheten", där han undersökte hur det var möjligt för nazisterna att komma till makten i Tyskland, när det begav sig. Wikipedia skriver om den studie, som utgjorde den viktigaste grunden för den boken:

..."Inom ramen för Frankfurtskolan genomförde han socialpsykologisk forskning om tyska arbetare och tjänstemäns karaktärsorientering under Weimarrepublikens tid. Projektet utgjordes av frågeformulär som riktades till arbetare och tjänstemän rörande deras inställning i olika frågor (politisk inställning, förebilder, kvinnosyn, barnuppfostran etc) och det slutfördes 1931. Studien publicerades dock i sin helhet först långt senare i boken: The Working Class in Weimar Germany, 1984. Analysen visade att många till synes radikala vänsteranhängare inom dessa grupper hade underliggande auktoritära attityder. Fromms slutsats var att vänsterns anhängare - trots vänsterpartiernas framgångar vid allmänna val - inte kunde hindra en seger för nationalsocialismen mot bakgrund av sin underliggande auktoritetstroende karaktärsstruktur."...

Det var alltså, enligt Erich Fromm, det auktoritära förhållningssättet, som många hade i Tyskland, både till höger och till vänster, som gjorde det möjligt för nazisterna att ta makten och föra världen till det kaos som följde - inte bara placeringen på den politiska skalan, nota bene. Därför torde det snarast vara detta auktoritära förhållningssätt som vi ska se upp med, både hos andra och oss själva, snarare än att bara stirra oss blinda på den politiska höger-vänsterskalans mysterier.

När jag jämför det som du skriver i din artikel "Hatet som gör mig politiskt deprimerad", och många andra feministers argumentation i den samtida debatten, med de artiklar jag läst av, och den kommunikation jag haft med, både Pelle Billing och Pär Ström, framstår det mycket tydligt för mig att Erich Fromms resonemang är giltiga också idag. Att stå till vänster politiskt innebär uppenbarligen ingen immunitet mot auktoritära eller totalitära attityder, och att stå till höger politiskt visar sig heller inte vara förknippat med någon oundviklig förbannelse, som med automatik utesluter humanism, klokskap, respekt och god vilja. Verkligheten är inte så enkel - åtminstone inte för mig, och i vart fall inte längre.

2012-01-15

Martin Luther King-dagen


Martin Luther King har “alltid” varit en förebild för mig, för sin ickevåldsliga kamp för medborgerliga rättigheter för de svarta i USA, mot kriget i Vietnam och mot fattigdomen.

I morgon, den tredje måndagen i januari (i år den 16 januari), firas Martin Luther King-dagen i över 100 länder världen över, och i USA är denna dag en nationell helgdag:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther_King-dagen

I Sverige firas också denna dag, med arrangemang på många platser, varav många äger rum redan i dag, söndag:
http://www.martinlutherking.se/
http://www.krf.se/delta-i-martin-luther-king-festen-for-fred-rattvisa-och-ickevald

En princip (och ett citat) av Martin Luther King, från sistnämnda länkade sida, som jag brukar försöka hålla i minnet när jag skriver här och annorstädes:

“Motstånd genom ickevåld gör det möjligt för oss att motsätta oss det orättvisa systemet och samtidigt älska dem som upprätthåller det.”

2012-01-08

Om mäns umbärlighet och feministers exploatering av patriarkala värderingar

Två helt lysande inlägg, om samhällets syn på män som umbärliga varelser och om hur feminister, som säger sig vilja kämpa mot "den patriarkala könsmaktsordningen" i själva verket upprätthåller och exploaterar patriarkala värderingar, kommer från signaturen girlwriteswhat:






Tipset om girlwriteswhat kommer från Aktivarum.