Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2008-10-23

Alla vill vi väl känna oss behövda - eller?

Så här skrev jag på Ring P1:s debattforum den 10 oktober 2008 (något reviderat):

"En tanke jag har haft är att vi i det "ideala samhället" egentligen inte kommer att behöva något "samhälle", i meningen institutioner, företag etc. Då är alla individer så mogna, kärleksfulla, starka och visa, att de spontant reagerar (och agerar) när någon annan behöver hjälp. Alla individer är så fulländat osjälviska, medkännande och vidsynta, att behovet av socialtjänst, rättsväsende, militär etc inte längre finns.

Kort sagt: Institutionernas och företagens huvudsyfte, i dagens samhälle, borde vara att avskaffa sig själva, till förmån för alla individers ökade inflytande över sina liv. Vi kommer inte att behöva några politiker etc, eftersom vi själva är våra ledare, och ser som vår främstra uppgift att tjäna andra som ännu inte mognat till ett eget personligt ansvar..."


Idag läste jag så i Östgötatidningen (Vecka 42 2008, Nr 35, Årgång 12), av alla tidningar (!), en liten betraktelse av Thomas Nilsson, som jag tycker kompletterar mina tankar bra. Jag tar mig friheten att citera den här:

"Att vara ickebehövd

Konsten att göra sig ickebehövd är ett sätt att lyckas. Tanken kanske kan skrämma en del, men vad jag menar är att alla som anser sig ha något att ge/lära någon, som exempelvis lärare, präster, föräldrar, poliser, terapeuter, läkare, hälsopedagoger, tränare med flera, bör försöka göra sig ickebehövda. Om du verkligen vill att din adept, ditt barn, din elev, din patient, din medmänniska ska utvecklas, förkovra sig och få med sig det du har att ge så har du ju inte lyckats så länge han/hon fortfarande behöver dig.

Du tänker kanske: Vem är jag om ingen behöver mig? Att vara behövd är ju positivt. Ja, i kärlek och som medmänniska, där är vi alltid behövda. Men som informatör, kunskapsgivare, behandlare, och så vidare bör väl målet vara att när du vet vad jag vet så behöver du inte längre mig för just den saken."


Mycket bra skrivet, tycker jag. Målet borde vara att vi i våra olika sammanhang försöker hjälpa varandra till så stor frihet, kärlek och självständighet som möjligt. Jag uppfattar det som att Jesus vill vara en sådan ledare, då han säger "Följ mig" till oss. Vad han vill, tror jag, är inte ytterst att vi skall underkasta oss och "behöva" honom. Jag tror han vill dela med sig av den frihet han själv hade, eller har om man så vill. Jag tror att han ville/vill att vi ska vara oberoende av honom, men ändå välja gemenskap med honom, såväl som med varandra.

2008-10-22

Hur hjälper vi bäst varandra?

VÄNDPUNKTEN

Det var inte
det färdiga svaret,
expertförklaringen,
du bäst behövde.

Det var respekten
för egen skaparkraft
och förmåga
att själv gå vidare.

Då föddes hoppet,
skapades tillförsikten
och du vågade
förändringen.

DAVID LENZFLOR

2008-10-08

Jag har börjat skriva på Ring P1:s debattforum...

...så om du är intresserad av att läsa mer av det jag skrivit, kan du titta här:

Ring P1:s debattforum

Jag har varit med där sedan den 9 september 2008, då jag skrev mitt första inlägg:

Byt ut Täppas...

vilket jag, som synes, också publicerade här på bloggen.