Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2008-12-12

Kritik mot AAA...

Publicerade följande i Sekt eller Botemedel:s publika gästbok, som respons på kritik jag fått på min formulering av AAA, Alternativ till Anonyma Alkoholister (Inlägg 2008-12-11 01:24:09 [id:36599]):


"Jag har privat tagit emot reaktioner och kritik på mitt "Alternativ till AA" (se mitt inlägg 2008-12-06 10:48:21 [id:35886]). Det jag berörts mest av i denna kritik är att vederbörande uppfattat AAA som ett program som tvingar var och en att bära sitt eget liv, utan möjlighet att "lämna över" till Gud, eller som jag också uppfattar kritiken, att ta hjälp av andra.

Då vill jag förtydliga mig:

Jag ser inte några hinder att tillämpa "AAA" och samtidigt tro på Gud. Min egen inspiration att delta i detta forum (det är i alla fall hur jag själv förstår och uppfattar det) kommer åtminstone delvis ur en personlig tro.

Jag har efter ovanstående kritik uppmärksammat ett problem i "mitt" alternativa program (AAA). Under rubriken "Min relation med mig själv" skriver jag bland annat:

"10. Jag har medkänsla med mig själv och dömer mig inte, när jag inser att jag valt något som inte är det bästa för mig. Jag ger istället mig själv en ny chans."

Detta är frågan om det är sant. Om jag inte trodde att det fanns någon (Gud) som älskade mig, vet jag inte om jag skulle kunna ha denna medkänsla med mig själv. Här ser jag tydligast betydelsen av min tro. Vart ska jag gå när jag sviker mig själv, och andra, och inte står ut med det? Kan jag själv då förlåta mig av egen kraft? Det är mycket tveksamt, tror jag. Jag tror inte jag kan det. Men upplevelsen av att någon annan (Gud) älskar mig, även då jag är destruktiv mot mig själv, och andra, och att jag får "lämna över" min skuld i vederbörandes händer, har gjort det lättare för mig att också själv visa denna ömhet och kärlek gentemot mig själv (och mot andra vill jag tro). Men kanske är det så att förlåtelse först måste komma "utifrån"?

Jag tycker i och för sig att jag uttryckt en del av detta i punkt 6 och 7, under rubriken "Mina relationer med andra":

"6. Jag inser att jag är beroende av andra människor och att de i någon utsträckning också är beroende av mig"...

"7. Jag inser att jag till stor del är beroende av sådant som kommer till mig utifrån."

Men tack för kritiken, som inspirerat mig till ovanstående förtydligande."

2008-12-06

AAA = Alternativ till Anonyma Alkoholister

AAA = Alternativ till Anonyma Alkoholister, eller helt enkelt bara "Ett annat tolvstegsprogram".

Inspirerad av den parafras på syndabekännelsen/avlösningen jag publicerat tidigare idag, skriven av Lena Malmgren, försökte jag mig på något liknande med AA:s tolv steg och tolv traditioner.


I stället för AA:s tolv steg, beskriver jag "min relation med mig själv" under tolv punkter. I stället för AA:s tolv traditioner, beskriver jag "mina relationer med andra" under tolv punkter. Läs gärna de 2*12 punkterna parallellt med AA:s tolv steg och tolv traditioner.


***

Min relation med mig själv:

1. Jag erkänner att jag får en oerhörd makt med hjälp av alkohol – att jag genom den kan kontrollera mitt eget och andras liv.

2. Jag inser att jag är tvungen att avsäga mig och inte kan utöva denna makt, om jag ska kunna leva i kontakt med verkligheten, med mig själv och med andra människor.

3. Jag beslutar att helt och fullt ta ansvar för mina tankar, känslor och beteenden, både de kreativa och de destruktiva, utefter mitt bästa förstånd och min intuition.

4. Jag försöker att förstå hur mitt liv har varit, vad jag har varit utsatt för och att komma i kontakt med de känslor jag varit tvungen att förtränga, för att de inte accepterats eller accepteras av mina vårdnadshavare eller andra människor i min omgivning. Jag försöker förstå vilka överlevnadsstrategier jag utvecklat, som inte längre är adekvata eller hjälper mig. Om jag känner att jag behöver det, försöker jag hitta en empatisk och klok person (t ex en legitimerad psykolog) som jag kan samtala med om dessa saker.

5. Jag erkänner inför mig själv den rikt varierade och närmast oändliga potential jag har att göra gott och att få uppleva lycka i mitt liv.

6. Jag är helt och hållet beredd att leva mitt liv så att denna potential tas tillvara.

7. Jag gläds åt den frihet och de möjligheter jag har, naturens mångfald och skönhet, och den inspiration, kärlek och lycka jag upplever i gemenskapen med andra människor.

8. Jag försöker att se om personer jag möter respekterar mig eller ej. Om den eller de inte gör det, konfronterar jag honom, henne eller dem med det. Jag överger inte någon, men kan välja att tillfälligtvis skydda mig själv och undvika kontakt, när jag upplever att jag inte kan bemästra en situation.

9. Jag kräver respekt för mig själv så långt som jag själv står för och är stolt över vad jag säger eller gör.

10. Jag har medkänsla med mig själv och dömer mig inte, när jag inser att jag valt något som inte är det bästa för mig. Jag ger istället mig själv en ny chans.

11. Jag försöker lära känna mig själv, genom att tala och interagera med andra människor. Jag försöker förstå och känna av hur andra människor uppfattar mig och hur jag påverkar dem. När jag uppfattar att det behövs, försöker jag ändra mitt sätt att vara gentemot dem, utan att köra över eller överge mig själv.

12. Jag försöker alltid att vara vaken, lyhörd, uppmärksam och närvarande, att ständigt vara öppen för nya insikter och möjligheter, och att, vid behov, ifrågasätta och överge gamla tanke- och handlingsmönster – även de som jag har skrivit om här.



Mina relationer med andra:

1. Att vara trogen min egen sanning och min egen intuition är det viktigaste för mig. Min förmåga att vara trogen och ta hand om mig själv, bestämmer min förmåga att vara trogen och ta hand om andra människor.

2. Jag försöker att leva ett autentiskt inifrånkommande liv, att lita till mig själv och att agera utan rädsla gentemot andra människor, också gentemot auktoritetspersoner.

3. Det enda någon egentligen har rätt att begära av mig är att jag är mig själv.

4. Jag värnar min frihet, min rätt att välja själv, att ha ett privatliv och att få vara ensam när jag behöver det.

5. Jag fungerar på många olika plan och befinner mig i många olika sammanhang. Jag försöker se hur jag kan bidra på bästa sätt i varje sådant sammanhang och lyssna in den eller de människors behov som jag står inför just då.

6. Jag inser att jag är beroende av andra människor och att de i någon utsträckning också är beroende av mig. Jag inser att olikheter kan vara en tillgång i längden och att de eventuella konflikter olikheter kan ge upphov till, kan lösas eller accepteras, om man inser detta ömsesidiga beroende av varandra.

7. Jag inser att jag till stor del är beroende av sådant som kommer till mig utifrån.

8. Först och främst är jag människa, oberoende av vilket sammanhang jag befinner mig eller verkar i (även yrkesmässigt). Jag har ansvar för att bete mig mot andra, som jag vill att de skall bete sig gentemot mig, även om det innebär att jag inte kan lyda någon yttre auktoritet eller blir tvungen att bryta mot någon lag.

9. Jag inser att det, i en del fall, blir lättare för mig att nå mina mål, om jag söker gemenskap och går samman med eller organiserar mig med andra. Jag inser att positiva förändringar för människor i underordnad ställning i samhället, ofta sker först när de samarbetar och agerar tillsammans, gentemot människor i maktställning.

10. Jag inser att jag på något sätt står i relation till all världens företeelser och problem. När jag känner och tror att jag kan bidra positivt i en situation, drar jag mig inte för att uttrycka min åsikt eller att agera på något lämpligt sätt.

11. Min kontakt med andra människor beror både av mig och av dessa andra. Det finns egentligen ingen anledning till att jag skall smyga med mig själv, även om andra människor kan tycka och förespråka det. När jag tror att jag har något att tillföra, kommer jag att söka nå så många som möjligt och vara tydlig med vem jag är.

12. Det personliga, individuella ansvaret är grundläggande för min samlevnad med andra, liksom viljan och förmågan att göra mig tillgänglig, tydlig och identifierbar, gentemot andra. Beredskapen att tala och handla öppet, att göra mig sårbar och att ta risker är en förutsättning för att jag skall kunna leva det liv jag vill leva. Personen jag har framför mig just nu, är alltid viktigare än vilken ideologi, religion eller princip det vara månde.


***

Hm. Ovanstående text känner jag mig just nu så nöjd med, att om du som läst den vill använda dig av den i något sammanhang, så får jag be dig att ange källan (John Nilsson http://tantvitro.blogspot.com/). Men jag är glad om den sprids.

En annorlunda syndabekännelse och avlösning

Jag hittade denna parafras eller omskrivning av den syndabekännelse och avlösning som ofta används i Svenska kyrkan. Syndabekännelsen/avlösningen är skriven av Lena Malmgren:


"Gud, jag bekänner inför dig att jag inte haft någon tro på mina egna möjligheter. Att jag i tankar, ord och gärningar har visat förakt för mig själv och min förmåga.
Jag har inte älskat mig själv lika mycket som andra, inte min kropp, inte mitt utseende, inte mina talanger, inte mitt eget sätt att vara.
Jag har låtit andra styra mitt liv, jag har låtit mig misshandlas och föraktas.
Jag har trott mer på andras värderingar än på mina egna och har låtit människor vara nonchalanta och elaka mot mig utan att säga ifrån.
Jag bekänner att jag inte har sträckt på mig i min fulla förmåga, att jag varit för feg för att ta strid i rättfärdig sak, att jag har vikit mig för att slippa bråk.
Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är, inte vågat vara så duktig jag kan.
Gud, vår far och skapare.
Jesus, vår bror och frälsare.
Ande, vår mor och tröstare,
förlåt mig mitt självförakt.
Upprätta mig, ge mig tro på mig själv och kärlek till mig själv."
Om vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Amen.