Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2008-11-07

Att riskera (t ex ett handslag)...

Att riskera

Att skratta är att riskera att verka löjlig
Att gråta är att riskera att verka sentimental

Att sträcka ut handen mot en annan människa
är att riskera att bli involverad

Att uttrycka sina känslor är att riskera
att visa upp sitt rätta jag

Att lägga fram sina ideal, sina drömmar
inför en publik är att riskera att förlora dem

Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka

Att leva är att riskera att dö
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad

Men risker måste tas, för den största risken
man kan ta i livet är att inte ta några risker alls

En människa som inte riskerar någonting
gör ingenting har ingenting och är ingenting

Hon kanske undviker lidande och sorg, men hon kan inte
lära, känna, förändras, växa, älska och leva

Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav
och har förverkat sin frihet

***

Ovanstående är något att tänka på, och idag tänker jag speciellt på er (t ex på Halal-tv) som inte vill ta i hand p g a av er "tro". Genom att inte ta "främmande personer av det motsatta könet" i hand, markerar ni definitivt ett avstånd till vår svenska och västerländska kultur, ja, från alla som hälsar på det sättet. Det är att insinuera att det skulle vara något "snuskigt" eller "orent" med att hälsa på det sättet och jag uppfattar det som en provokation från er sida. Mer än så faktiskt. Jag uppfattar det som ett uttryck för förakt, nedlåtenhet och kanske t o m hat. Om ni inte ens är beredda att ta en person i hand rent bokstavligt (vilket i och för sig kan vara en rätt ytlig bekräftelse), hur ska man då kunna känna sig trygg och avslappnad tillsammans med er? Vad är det för regel ni vill ändra på härnäst, och som naturligtvis inte får ifrågasättas på grund av att det är "er tro" eller "av religiösa skäl"? Om ni inte ens kan anpassa er till en sådan tradition som att man tar i hand här, och ha tillit till er själva och oss (att ni/vi inte ska övermannas av en okontrollerbar kättja och slita av er/oss alla kläder för att kopulera), varför väljer ni alls att leva här? För att kolonisera oss och införa Islam här, mot vår vilja, göra oss till underlydande, utrota oss och så ta över våra samhällen?

Det finns inget som säger att "alla kulturer är lika bra", det är nys. På något sätt är det paradoxalt att religionerna, som ofta sägs vilja bringa fred och kärlek till mänskligheten, istället för att ena den, så ofta i stället synes splittra den i helt oförsonliga och stridande fraktioner. Själv ser jag ännu Jesus som ett föredöme och en verklig ledare, men det kanske är för att jag inte tar allt han (eller bibeln) säger på samma allvar och tolkar saker på mitt sätt. Men jag föredrar hur som helst Jesu svar, till de som ville stena en kvinna för äktenskapsbrott (varför inte också mannen för övrigt - de lär ju ha varit minst två om det?): "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." (Joh 8:7), framför Sharia-lagens närmast "Gammaltestamentliga" obarmhärtighet på denna punkt.

***

Texten ovan, "Att riskera", hittade jag på Graphique AB.

Inga kommentarer: