Kritik mot AAA...

Publicerade följande i Sekt eller Botemedel:s publika gästbok, som respons på kritik jag fått på min formulering av AAA, Alternativ till Anonyma Alkoholister (Inlägg 2008-12-11 01:24:09 [id:36599]):


"Jag har privat tagit emot reaktioner och kritik på mitt "Alternativ till AA" (se mitt inlägg 2008-12-06 10:48:21 [id:35886]). Det jag berörts mest av i denna kritik är att vederbörande uppfattat AAA som ett program som tvingar var och en att bära sitt eget liv, utan möjlighet att "lämna över" till Gud, eller som jag också uppfattar kritiken, att ta hjälp av andra.

Då vill jag förtydliga mig:

Jag ser inte några hinder att tillämpa "AAA" och samtidigt tro på Gud. Min egen inspiration att delta i detta forum (det är i alla fall hur jag själv förstår och uppfattar det) kommer åtminstone delvis ur en personlig tro.

Jag har efter ovanstående kritik uppmärksammat ett problem i "mitt" alternativa program (AAA). Under rubriken "Min relation med mig själv" skriver jag bland annat:

"10. Jag har medkänsla med mig själv och dömer mig inte, när jag inser att jag valt något som inte är det bästa för mig. Jag ger istället mig själv en ny chans."

Detta är frågan om det är sant. Om jag inte trodde att det fanns någon (Gud) som älskade mig, vet jag inte om jag skulle kunna ha denna medkänsla med mig själv. Här ser jag tydligast betydelsen av min tro. Vart ska jag gå när jag sviker mig själv, och andra, och inte står ut med det? Kan jag själv då förlåta mig av egen kraft? Det är mycket tveksamt, tror jag. Jag tror inte jag kan det. Men upplevelsen av att någon annan (Gud) älskar mig, även då jag är destruktiv mot mig själv, och andra, och att jag får "lämna över" min skuld i vederbörandes händer, har gjort det lättare för mig att också själv visa denna ömhet och kärlek gentemot mig själv (och mot andra vill jag tro). Men kanske är det så att förlåtelse först måste komma "utifrån"?

Jag tycker i och för sig att jag uttryckt en del av detta i punkt 6 och 7, under rubriken "Mina relationer med andra":

"6. Jag inser att jag är beroende av andra människor och att de i någon utsträckning också är beroende av mig"...

"7. Jag inser att jag till stor del är beroende av sådant som kommer till mig utifrån."

Men tack för kritiken, som inspirerat mig till ovanstående förtydligande."