Aschs konformitetsexperiment

På 1950-talet publicerade den polskfödde, men sedermera amerikanske gestalt- och socialpsykologen Solomon Asch sina berömda experiment om konformitet. Jag kom att tänka på dem för en tid sedan, när jag läste denna del av LPA:s kommentar till Johanna Anderssons inlägg "Känslan av att göra något", på bloggen Kristen Opinion:

"Knappar, diverse färgade band och gillanden är röster, inget mera."

Inlägget handlar främst om en: "norsk kampanj för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Man ska ta en röd knapp och ersätta en av sina andra knappar i blusen, skjortan eller klänningen med denna röda knapp". Johanna Andersson frågar sig i inlägget: "Betyder den här handlingen något, egentligen?" och undrar också smått sarkastiskt om: "Kan jag inte lika gärna äta jordgubbar eller lyssna på Mahler som en protest mot våldet mot kvinnor?". En ganska rolig kommentar, tycker jag.

Andersson framför sedan olika funderingar om vad som tanken kan vara med dessa olika markeringar, och kommer kanske närmast i sin inledande fråga: "Är tanken att de flesta så småningom ska gå med en röd knapp i knappraden och att de som tycker det är i sin ordning med misshandel ska skilja ut sig?". Det är i alla fall vad jag tror, tillsammans med att man rent generellt nog vill upprätthålla ett redan dominerande fokus på kvinnors situation i samhället. Att byta ut en knapp och ersätta den med en röd dito, kommer i alla fall oftast att vara mera synligt för andra än om man skulle välja att äta jordgubbar eller lyssna på Mahler, och jag gissar att det är därför man föreslår det ena framför det andra. Men innan detta svävar ut för mycket, ska jag nu återvända till Solomon Aschs konformitetsexperiment (de följande två styckena är min fria översättning av en del av denna Wikipedia-artikel):

Aschs konformitetsexperiment:

"Experimenten gick till så att 123 manliga försökspersoner (deltagare) blev instruerade att de skulle delta i ett experiment angående visuella bedömningar. Varje försöksperson placerades i en grupp av 5-7 assistenter (confederates), som var införstådda med experimentets verkliga syfte, men som presenterades som andra försökspersoner för den verklige försökspersonen (the naive "real" participant). Försökspersonerna visades först ett kort med en linje och sedan ett annat kort med tre linjer märkta a, b och c. Deltagarna ombads sedan att säga vilken av linjerna a, b eller c som var lika lång som linjen på det första kortet. Varje fråga om en linjes längd benämndes som ett försök (trial). Försökspersonen svarade sist eller näst sist. I de två första försöken invaggades försökspersonen i trygghet, på så sätt att alla assistenterna gav det uppenbara rätta svaret. Efter det fjärde försöket gav alla assistenterna samma tydliga, men felaktiga, svar i 12 av 18 försök. De 12 försök där assistenterna gav felaktiga svar benämndes "kritiska försök". Försökspersonen kunde alltså antingen ignorera majoriteten och lita på sina egna sinnen, eller så kunde han följa majoriteten och ignorera uppenbara fakta. Syftet var att se om försökspersonen skulle ändra sitt svar och ge samma svar som assistenterna, eller om han skulle hålla sig till det lätt observerbara och klara svaret.

Asch fann att en stor andel följde majoriteten. Han föreslog att proceduren gav upphov till tvivel hos försökspersonerna angående det till synes uppenbara svaret. Deltagarna svarade att den korrekta, men förkastade, linjen var ungefär, men inte riktigt av samma längd som den först visade linjen. Asch fann också att grupptryckets effekt ökade signifikant från 1 till 3 personer, när alla gav samma felaktiga svar. Denna effekt ökade dock inte mycket, även om fler personer lades till i försöken. Asch fann också att när försökspersonen hade en allierad i en av assistenterna (som gav det rätta svaret före honom), då minskade majoritetens inflytande avsevärt."

Så långt Wikipedia.

Förutom att Aschs konformitetsexperimentet är intressant i sig, vill jag till sist också kommentera LPA:s formulering om att:

"Knappar, diverse färgade band och gillanden är röster, inget mera."

Jag tycker att Aschs experiment visar att "röster" kan vara ganska viktiga, i kontrast till vad LPA skriver. Jag menar att det är så, i och med att sådana "röster" (när de uppfattas som en majoritet) uppenbarligen förmår påverka människors manifest uttryckta uppfattningar, till och med när det gäller så "enkla" frågor som bedömningen av olika linjers längd. Om det är så svårt att hålla fast vid sin egen uppfattning i en sådan "enkel" situation, hur svårt torde det då inte vara att stå fast vid sin egen uppfattning i de frågor där resonemangen är mera komplicerade och mera kontroversiella, och där det sociala priset för att tydligt uttrycka sin avvikande mening kan bli högt, kanske till och med riktigt högt?

Det är dock uppmuntrande att det i de fall där försökspersonen ..."hade en allierad i en av assistenterna (som gav det rätta svaret före honom), då minskade majoritetens inflytande avsevärt". I nedanstående Youtube-klipp berättas om detta, men också om att effekten av att försökspersonen får skriva ner sitt svar "anonymt" (och då inte behöver exponera sitt svar för de andra i gruppen), också minskar gruppens inflytande mycket påtagligt. (Så skriver för övrigt också Leo Kall i Karin Boyes "Kallocain" sin bok; i ett hörn av lägenheten där Universalstatens öga inte kommer åt honom). Men det är alltså inte den felaktiga informationen i sig som får försökspersonerna i Aschs experiment att ge upp sin egen uppfattning, utan snarare hotet om social bestraffning. Jag gissar att detta också är en av anledningarna till att tonen på internet ibland blir väl hätsk och oförsonlig, eftersom den som skriver anonymt sällan riskerar någon omedelbar social bestraffning från fysiskt närvarande människor. Frågan som måste ställas är väl ändå om vi verkligen vill ha "det andra" fullt ut; människor som bara vågar uttrycka de åsikter de redan vet är accepterade av majoriteten? Det är väl knappast så som viktiga vetenskapliga, tekniska och/eller sociala innovationer har kommit till i det förflutna, eller hur?

Youtube: Asch Conformity Experiment