Välkommen till bloggen "Tankar, tvivel och tro..."! Jag som förestår denna blogg heter John Nilsson. Här delar jag med mig av mina tankar om stort och smått, framförallt om psykologi, religion och samhälle. Välkommen att läsa och ge din respons på mina inlägg och efterföljande kommentarer.

2013-03-06

Angående Anders Westgårdhs krönika: "Jag har helt tappat lusten att vara man"

Med anledning av Anders Westgårdhs krönika i Aftonbladet i måndags 2013-03-04 Jag har helt tappat lusten att vara man, mailade jag honom det nedanstående igår, tisdag:

"Hej Anders,

Har först idag läst din krönika om att du tappat lusten att vara man. Det låter tråkigt.

Själv är jag gärna man, även om jag tycker att det är jobbigt att leva i ett samhälle där det ständigt klankas på män, för än det ena, än det andra (både från kvinnors sida och från företrädesvis ganska inflytelserika män). Jag tycker också att det känns som mäns insatser i samhället i allmänhet undervärderas rätt kraftigt, något som till exempel Pelle Billing skriver om i The Good Men Project Magazine:
http://goodmenproject.com/men-and-feminism/the-good-life-men-may-be-disposable-but-they-are-not-ending/

En tredje sak som jag undrar över och tycker är tråkig, är att mäns större utsatthet i olika sammanhang sällan räknas som ett samhällsproblem, och i vilket fall inte som ett jämställdhetsproblem. Några exempel:

9 av 10 personer som dör på arbetet är män (ca 3 ggr så många som kvinnor som dör i relationsvåld varje år). (Missa inte att klicka på tabellen för att se de häpnadsväckande siffrorna för åren 1955-2010):
http://www.arbetarskydd.se/nyheter/olyckor/dodsolyckor/article3409144.ece

Minst dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig; bland äldre män är det tre-fyra gånger så många män som begår självmord, relativt kvinnor i samma ålder:
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2009K04_TI_04_A05TI0904.pdf

Drygt 90% av nyintagna i fängelse är män och över 95% av de livstidsdömda är män:
http://www.kriminalvarden.se/sv/Statistik/Fangelse/
http://www.kriminalvarden.se/sv/Statistik/Livstidsdomda/

Du hittar också ganska många fler män än kvinnor bland hemlösa och missbrukare av olika slag, men just nu orkar jag inte leta reda på referenser för det. Jag gör det dock (letar referenser), om du så önskar.

Vad är det i vårt samhälle som leder fram till dessa skillnader mellan könen? När det talas om situationer där kvinnor missgynnas, brukar det ju talas om olika strukturer i samhället som behöver åtgärdas. Vad är det för strukturer, eller vad är det i mäns livsvillkor i samhället, som gör att män dör på jobbet, går ner sig i missbruk, blir kriminella, hemlösa och ibland tar livet av sig, mycket oftare än kvinnor?

En relativt ung kvinna, som att döma av hennes intellekt borde gå en "lysande framtid" till mötes (som du skriver), kanske har en del av svaret: "male disposability". Jag tänker på videobloggerskan "girlwriteswhat" och jag kan särskilt rekommendera en av hennes videoklipp på ämnet, med titeln: "Feminism and the Disposable Male" (länk nedan). Kanske kan den här videon och någon liten kontemplation över den och de siffror och länkar jag delgett dig ovan, ge dig lite ny input i ditt funderande över detta att vara man. Kanske förändrar det ingenting för dig, men jag har i alla fall vittnat om ett annat sätt att se på män och mäns villkor i samhället av idag.

http://www.youtube.com/watch?v=vp8tToFv-bA&

Jag menar att vi män inte behöver hata oss själva för våra misslyckanden, utan snarare göra oss fria från de förväntningar på oss, som säger att vi till exempel ska uppoffra oss i farliga miljöer på arbetet eller låta oss avhumaniseras (och avhumanisera andra), som soldater i krig. Jag tror nämligen att det är denna internaliserade samhälleliga uppfattning om oss själva som "umbärliga" eller "disposable" (åtminstone när vi misslyckas med att vara framgångsrika som "försörjare" eller "försvarare"), som gör att vi män, när vi av helt strukturella orsaker (arbetslöshet, tillgång till bostäder, brister i vården etc) och i kombination med att vi inte får visa oss svaga eller i behov av hjälp, går ner oss så fullständigt, väljer mera desperata och destruktiva livsstilar, eller väljer att helt göra slut på alltihop. Det kan i alla fall vara en del av svaret.

Med vänlig hälsning
(och en förhoppning om att du så småningom ska kunna få känna dig "stolt över att ­vara man")

/John Nilsson"

Anders Westgårdhs krönika har också diskuterats på Genusdebatten, under artikeln Anders Westgårdh erkänner manshat i Aftonbladet, där jag också publicerat mitt mail i en kommentar. Maila gärna själva Anders Westgårdh och reagera med ert beröm eller er kritik till: anders.westgardh@aftonbladet.se .

Inga kommentarer: