En klassiker från Kierkegaard

Här kommer ännu ett citat, eftersom jag på sistone inte kunnat tänka ut något eget eller varit tillräckligt engagerad i något speciellt ämne. Ska jag säga något om tillvaron själv, så tycker jag att det är tråkigt att regeringen öppnar för ny kärnkraftsutbyggnad, det verkar inte så framåtsyftande och hindrar förmodligen utvecklingen av och investeringar i nya, mera ekologiskt hållbara, energikällor och -system. Men här kommer det nämnda citatet, som jag hittade i boken "Det existentiella samtalet - Ett perspektiv för psykoterapin", av Emmy van Deurzen (1988, svensk utgåva 1998):


…”ett citat från Søren Kierkegaards handledning i hjälpandets konst. Han säger i ”Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed” uppmanande:
"Att man, om man i sanning skall lyckas föra en människa till en bestämd plats, först och främst måste se till att finna henne där hon är och att börja där. Detta är hemligheten i all hjälpandets konst. Var och en som icke kan detta, han lever i en inbillning då han menar sig kunna hjälpa någon annan. För att i sanning kunna hjälpa någon annan måste jag förstå mer än han – dock väl först och främst förstå det han förstår. Om jag inte gör det, hjälper min mer-förståelse honom platt intet. Vill jag ändå göra min mer-förståelse gällande beror det på att jag är fåfäng eller stolt, så att jag i själva verket snarare vill bli beundrad av honom än vara honom till gagn. Men allt sant hjälpande börjar med ödmjukhet. Hjälparen måste först bli ödmjuk inför den han vill hjälpa, och därmed inse att detta att hjälpa inte är att härska utan att tjäna, att detta att hjälpa inte är att vara den mest härsklystne utan den tålmodigaste, att detta att hjälpa är villighet att tills vidare finna sig i att ha fel och i att icke förstå vad den andre förstår.”"