Vem har egentligen makt?

I boken "Själsharmoni och moral" (Natur och kultur 1949, s.84) av Erich Fromm hittade jag nedanstående rader om produktivitet och makt, som jag tyckte var värda att citera:


"I begreppet »produktivitet» har vi icke att göra med en aktivitet som behöver leda till praktiska resultat utan med en hållning, ett reaktionssätt, ett sätt att orientera sig till världen och till sig själv i livsprocessen. Vi har att göra med en människas karaktär, icke med hennes framgång.
Produktivitet är en människas förverkligande av de möjligheter som är utmärkande för henne, ett bruk av hennes makt. Men vad är egentligen »makt»? Det är en ödets ironi att ordet betyder två rakt motsatta ting: makt till = förmåga, och makt över = välde. Men denna motsättning är av ett speciellt slag. Makt = välde resulterar ur en förlamning av makt = förmåga. Makt över är en perversion av makt till. Människans förmåga att göra produktivt bruk av sin makt är hennes »potens»; oförmåga därtill är hennes »impotens». Med sin förmåga av förnuft kan hon tränga ned under företeelsernas yta och fram till deras väsen. Med sin förmåga av kärlek kan hon genombryta den mur som skiljer den ena människan från den andra. Med sin förmåga av fantasi kan hon föreställa sig ting som ännu icke är verkliga; hon kan planera och på så sätt börja skapa. Där förmågan saknas perverteras människans förhållande till världen till ett begär att härska, att utöva makt över andra som om de vore ting. Härsklystnaden står i samband med döden, »potensen» med livet. Härsklystnad härflyter ur impotens och ökar i sin tur denna, ty om en idivid kan tvinga en annan att tjäna sig, förlamas hans eget behov att vara produktiv i motsvarande grad."


När jag läser ovanstående citat, kommer jag att tänka på bibelns berättelse om Jesus inför Pilatus (Joh. 18:1-19:16) och i synnerhet nedanstående verser (Joh 18:36 och Joh 19:10-11):

"Jesus svarade: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag."

och

"Pilatus sade då: "Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig? Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan."

Vem är det som har den verkliga makten i ovanstående berättelse, Jesus eller Pilatus? Vem är produktiv? Vem är skapande? Jesus eller Pilatus?


När nu de som har makten i samhället idag vill härska ännu mera oinskränkt över oss genom diverse övervakningsmetoder (förlåt: signalspaning heter det ju...), registreringar och samkörningar av register etc - är det i själva verket inte ett uttryck för villrådighet och "impotens" (à la Fromm) som tar sitt uttryck i någon slags härsklystnad eller kontrollbehov? Eller?

Men ingen går fri från sådant. Jag tror att det är ett allmännmänskligt problem, att vi alla har "både och", både härsklystnad och produktivitet i oss. Men borde vi inte organisera samhället så att de som anförtros politisk makt inte "frestas" till härsklystnad i onödan?

Jag tycker ovanstående citat ger lite perspektiv på den "mäktiga överheten" hur som helst. Och att man kan ha makt även i en situation av förkastelse och förnedring; när man ytligt sett går mot ett misslyckande.